Krig i världen – vilka behöver dem och varför.

 

skriven av Julia Fedioutchek

Kan fred uppnås med krig?

Varför har människor olika syn på innebörden av krig? För många är krig synonymt med kaos, massförstörelse och död, medan andra kan ana välstånd och till och med se offensiva krig som en garant för fred. För en del aktörer innebär krig stora ekonomiska vinster och till och med ett sätt att undanröja konkurrenter − krig som sker via ombud (proxy) innebär att de aktörer som initierar krig vanligtvis befinner sig fysiskt långt borta från slagfälten men ändå kan tjäna multum på de pågående och ofta utdragna militära konflikterna.

Krigets mekanism är utarbetad genom tiderna till sin perfektion, och så länge som denna monstruösa och cyniska mekanism fungerar, kommer det alltid att finnas krig och miljontals människor kommer fortsätta att lida och dö. Om man vill nå en förändring borde världssamfundet bryta ner krigets tillväxt och vidta åtgärder mot dem som berikar sig på krig. Frågan är bara om de aktörer som tjänar pengar på krig kommer att gå med på att frivilligt släppa taget om makten och rikedomarna och avsluta vansinnet? Att ett sådant beslut kan tas frivilligt framstår dock som mycket tveksamt, vilket ställer oss inför ett nytt dilemma – kan man endast eliminera krig med krig?

Krigsindustrin – alltid en vinnare

Om man verkligen vill förstå hur krigets mekanism fungerar måste man bejaka en viktig aspekt. Moderna krig behöver inte vinnas för att vara lönsamma för vissa parter. Ju mera utdragen en konflikt är desto större är de ekonomiska vinsterna för krigsindustrin. Självklart är det så att det är bara genom krig som man kan upprätthålla krigets destruktiva tillväxt – ju fler krig desto starkare växer sig krigsindustrin som i sin tur leder till fler nya krig.

Låt oss nu tänka bakåt på de senaste 30 åren och de olika lokala krigen ute i världen: år 1991, Persiska viken, Kuwait; missilattacker mot Irak åren 1992-1998; kriget i forna Jugoslavien år 1999 som söndrade landet i delar; kriget i Afghanistan 2001 och framåt; år 2003, Irak – störtande av Saddam Hussein och hans avrättning; Militärkuppen i Libyen och dödande av Muammar Gaddafi år 2011; pågående krig i Syrien, Jemen och Ukraina. Frågan är vad det är som förenar dessa krig och vad de har kostat.

Om man analyserar närmare dessa ovannämnda väpnade konflikter kan man se att åtminstone en aktör är ständigt närvarande i alla dessa krig, och det är USA. En stormakt vars ekonomi är starkt beroende av krigsindustrin.

Enligt SIPRI (Stockholm International Peace research institute) var de totala militära utgifterna i världen 1531 miljarder dollar, 46,5 procent av den summan (ca 712 miljarder dollar) spenderades av USA. Om USA som gjort sig beroende av vapenexport kraftigt minskar sitt militärindustriella komplex så riskerar hela dess ekonomi att krascha. Listan på de amerikanska storföretagen som tjänar enorma pengar på krig kan göras lång – UTC (intäkten ca 11 miljarder årligen), General Dynamics (intäkten ca 18 miljarder årligen), Northrup Grumman (intäkten ca 20 miljarder dollar årligen), Raytheon (intäkten ca 20 miljarder dollar årligen), Boeing (intäkten ca 30 miljarder årligen) och den största vapentillverkare i världen, Lockheed Martin, med sina ca 45 miljarder dollar intäkter årligen.1, 2, 3

För att få nya beställningar måste det finnas efterfrågan på vapen annars kommer statsbudgeten att kollapsa. Därför finns det behov av utdragna lokala krig runt om i världen, där målet inte är att totalt förstöra eller ta fiendens territorium i anspråk. Inbördeskrigen eller krigen mot terrorism är de bästa krigen ur en ekonomisk synpunkt. Att fylla världen med ännu mera vapen och att få politikerna i de olika länderna att ta beslut att rusta upp i samma veva som de pratar om ökad säkerhet, vilket självklart är endast en bluff då dessa vapen skulle aldrig utgöra någon skillnad i ett blixtsnabbt kärnvapenkrig, är vapenexportörernas våta dröm.

När USA hotas ekonomiskt så hotas andra militärt

USA genomgår svåra tider rent ekonomiskt. USA är det land som i modern tid har den absolut största statsskulden i världen – i november 2015 skriver Dagens Industri om att ”USA:s statsskuld är i själva verket tre gånger så hög som man tror, och ligger på ”65 biljoner dollar”, motsvarande svindlande 566.000 miljarder kronor.”4 Den siffran fortsätter att stiga, vilket självklart påverkar både de politiska och ekonomiska internationella relationerna negativt.

USA har så dålig ekonomi och hög statsskuld att det för ett vilket annat land som helst inneburit allvarliga problem. De amerikanska politiska ledarna tror på USAs förmåga att, via militära hot, upprätthålla förtroendet för dollarn. I sin strävan att säkra sin plats som världssupermakt agerar USA mindre diplomatiskt och framkallar ökade spänningar som t ex i fallet med Nordkorea i dagarna, där Nordkorea, efter USA:s utfall mot landet på en presskonferens, är redo “att vidta de kraftfullaste motåtgärder mot provokatörerna.”5

För att hålla den amerikanska ekonomin flytande finns det bara en lösning och det är att hela tiden ge ut nya statsobligationer och att höja lånetaket. Denna åtgärd har man lyckats genomföra många gånger tidigare och det hoppas man självklart på att kunna göra igen. I Dagens Nyheter (ekonomi) från augusti 2011 kan man läsa om hur en sådan uppgörelse mellan republikaner och demokrater ser ut: “USA:s skuldtak på 14.300 miljarder dollar höjs så att staten kan fortsätta betala sina räkningar. Höjningen av taket knyts till ett stort sparprogram omfattande 3.000 miljarder dollar i nedskärningar…”6 Även Aftonbladet (2011/08/01) skriver: “USA är fortfarande världens mäktigaste land. Trots detta har amerikanska politiker under de senaste veckorna suttit fast i en surrealistisk strid om hur mycket demokraterna kan gå med på skära ned i den amerikanska statsbudgeten, för att kunna köpa tillräckligt många röster i  kongressen så att högern går med på att höja lånetaket.”7 Den amerikanska ekonomin kan alltså liknas vid en slags monsterorm som äter upp sig själv från svansen.

Från lokala konflikter till världskrig?

Vad vi nu alltså ser är hur den globala konflikten aktivt provoceras fram i världen. De lokala konflikterna som startas i olika länder och regioner har potential att utvecklas till ett nytt storskaligt världskrig. Den bipolära världsordningen har återuppstått, efter dryga 20 år av tystnad har Ryssland börjat visa allvarligt motstånd mot västvärlden – västvärlden som under USA:s diktat syftar till att förstöra konkurrenten i öst. George Friedman, amerikansk geopolitisk strateg som grundade CIAs skuggan Stratfor, förklarar i en intervju för MSNBC varför USA är beroende av en enad Europa. “Europe is a highest GDP in the world. It is a largest area in the world, larger than United States in terms of economical growth…whether it stays together, whether it divides fixes two things: american international economical relations and it also fixes NATO. If Europe fragments along these political lines…we barely have NATO now, it’s gonna be very little left…

Interviewer: When you say NATO, you mean standing up to Putin – dealing with our enemies?

Friedman: I mean belonging to that (NATO), making commitments to that AND standing against Putin…dealing with Ukrainian question…”8

Driver den desperata ekonomiska situationen de amerikanska politiska ledarna till desperata åtgärder? Hur långt i sitt iver att förgöra sitt ärkefiende i öst kan USA tänka sig gå? Ser USA ett storskaligt krig i Europa som fördelaktigt?

Sammantaget ser vi  väpnade (lokala) konfrontationer och manöver,  som kan provocera fram en allvarlig global konflikt som i sin tur kan trappas upp till ett kärnvapenkrig. Det var inte länge sedan som det kalla kriget mellan världens dåvarande supermakter USA och Sovjetunion avtog i samband med Sovjetunions fall. Världen kunde under en kort period ”andas ut”. USA:s dalande ekonomi, och rädslan att förlora sin plats som världens superstormakt, har  satt  fart på en ny växande våg av väpnade konflikter i världen och ökad spänning mellan öst och väst.

Lokalt krig med global anknytning

Ett av de kanske mest slående exemplen på lokalt krig med global risk idag är Ukraina. Efter att dåvarande ukrainske presidenten Viktor Yanukovych (som för övrigt fått hjälp av Putin) flytt landet, kom den pro-amerikanska falangen till makten. Att ha fientligt inställda grannar är varken lönsamt eller tryggt för Ryssland och när man betänker att den nya ukrainska regeringen förbundit sig att ha ett nära samarbete med NATO och USA, att godta detta kan liknas vid den ryska statens självmord. Ukraina har blivit en beröringspunkt mellan två stormakter som skapar ett ofrivilligt grannskap dessemellan, vilket kan leda till en direkt konfrontation och, i värsta fall, ett tredje världskrig. Den konfrontationen som pågått i sydöstra Ukraina är därför inte statens inre angelägenhet utan en global konflikt.  Ändå är det så att de lokala kriget bara är en del av den pågående globala konflikten, då dessa konfrontationer även tar plats i andra lokala, ovannämnda, krigen bl a Syrien och Irak.

Nästan samtidigt med Ukrainakonflikten intensifierades även IS-terroristernas aktivitet i Irak. De senaste åren försvarar USA sina intressen i regionen. Med tanke på de krigsmanövrar som ISIS utför har deras mål varit att hindra USA att genomföra sin politik. Det är tydligt att konfrontationen i Mellanöstern också är en del av en global konflikt.

Den situationen som uppstått i världen idag liknar i mycket den som ägde rum under det ”kalla kriget” – en ideologisk konfrontation mellan Sovjetunion och USA som också åtföljdes av väpnade konflikter runt om i världen. Det var en global konflikt mellan två supervärldsmakter. Mellan två olika system, mellan två olika världar. Under den femtioåriga ”kalla-krigets” historia fanns det också perioder när världen hotades av ett tredje världskrig som skulle involverat kärnvapen. Men ledarna för stormakterna undvek att inleda en öppen militär konfrontation. Och som sagt, genom  Sovjetunionens fall avtog konflikten tillfälligt.

De storskaliga militära konflikterna ökar i rask takt med varje dag som går. Samtidigt verkar det som om världsledarna uppenbarligen inte ser att upptrappningen kan leda till ett kärnvapenkrig som hotar även deras existens. Därför fortsätter de att föra en politik med utgångspunkt att förgöra motståndaren – det vill säga fortsätta kriga. De politiska förhandlingarna som förs leder därför inte till något konstruktivt. Många politiska experter blir därför stärkta i sin uppfattning om att ett Tredje världskrig som involverar kärnvapen kan startas när som helst. För vanliga människor återstår det bara att inte tappa hoppet och kräva av makthavarna att man rustar ner och går försiktigt framåt med de militära åtgärderna – att helt enkelt uppmana till fred. Det är ju uppenbart att den dagen då ett Tredje världskrig startas kan också bli den sista dagen för hela mänskligheten.

1 Thawat magazine. https://www.tharawat-magazine.com/facts/top-10-largest-weapons-manufacturing-companies/#gs.Xws_q08

2 Dagens verklighet. http://www.dagensverklighet.se/2016/02/22/usa-varldens-storsta-vapenexportor/

3 Wikipedia.https://en.wikipedia.org/wiki/Arms_industry#World.27s_largest_arms_importers

4 Dagens Industri. http://www.di.se/artiklar/2015/11/9/usas-enorma-chockskuld/

5 SVT(inrikes). https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nordkoreas-hot-ska-testa-missiler-varje-vecka

6 Dagens Nyheter (ekonomi). http://www.dn.se/ekonomi/sa-har-ser-kompromissforslaget-ut/

7 Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article13401639.ab

8 MSNBC. http://www.msnbc.com/the-cycle/watch/the-fate-of-the-european-nation-391056451991

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *