Arbetslinjen ställer svaga mot starka och dom svaga förlorar

Skriven av Kent Holmkvist

Hur gör man för att veta åt vilket håll dom politiska partierna vill dra samhället? Är inte det enklaste sättet att se på vad dom faktiskt gör? Alliansen satt i regeringsställning under många år då som genomförde det dom kallar ”arbetslinjen”. Det gick krasst sett ut på att straffa dom som inte hade ett lönearbete. D v s pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa. Dom svaga i samhället. Samtidigt gav dom skattelättnader till dom som hade arbete och pengar. Dom starka.

Det blir då, enligt mig, ganska tydligt att dom faktiskt vill ha ett samhälle där dom svaga skall vara i beroendeställning till dom starka. För mig är det varken rättvist eller bra för ett samhälle. Ett samhälle med stora ekonomiska skillnader har en tendens att bli ett samhälle med social oro, höga sjuktal, misär och elände.

Vår nuvarande regering säger att dom vill någonting helt annat. Dom säger att vi skall ta hand om dom svaga och minska klyftorna i samhället men är samtidigt lika drivande när det gäller arbetslinjen som Alliansen var. Vissa saker som Alliansen införde har dom nog försökt att ändra på. Men i mångt och mycket har det bara varit ord och små justeringar.

Ett sådant exempel är sjukförsäkringen. Där gick regeringen ut och deklarerade att dom tagit bort den bortre gränsen för hur länge man kunde vara sjukskriven. Detta är dock en sanning med modifikation. Om du t ex drabbas av stressrelaterade sjukdomar idag, vilka ofta har lång rehabiliteringstid, så är det i princip omöjligt att få sjukersättning efter 1 år. Detta trots att läkare, psykologer och klient alla intygat att det inte är möjligt att återgå till arbetet. Försäkringskassan hänvisar då till Arbetsförmedlingen som menar att man är för sjuk för att få ett nytt jobb. Dessutom är man knappast efterfrågad på arbetsmarknaden när man samtidigt är sjukskriven för stress.

Detta har resulterat i att många går sjukskrivna utan ersättning trots att dom jobbat och betalat skatt i 10-tals år. Att den nuvarande regeringen samtidigt gett direktiv till försäkringskassan att minska sjuktalen visar att inte heller dagens regering har någon särskild empati för dom svaga i samhället. Folk blir inte friskare bara för att regeringen bestämmer att sänka sjukskrivningsdagarna.

Dagens system är idag dessutom uppsatt så att det är den svagaste (den sjuke) skuldbeläggs genom att hen hela tiden måste sitta på intervjuer med försäkringskassans tjänstemän och lämna in intyg med jämna mellanrum där den sjuke ifrågasätts. När jag samtalat med ansvariga politiker om denna sak så är motiveringen att det måste finnas kontroller för att det är så många som fastnar i utanförskap och att många läkare sjukskriver på rutin. Jag förstår faktiskt inte hur man resonerar när man hävdar att utanförskapet minskar genom att man tar bort försörjningen för den sjukskrivne.

Självklart finns det dom som missbrukar systemet och lika självklart är det att vi behöver kontroller för att undvika fusk. Men det är svårt att se samma nit att fånga fuskare när det gäller skattefuskare och bankers förehavanden i skatteparadis. Detta trots att det idag är både allmänt känt och bevisat att detta är ganska vanligt.

Är det inte rimligt att man tar alla resurser, som idag läggs på att jaga dom svaga, och istället lägga dom på rehab för den sjuke och kontroll av läkare som inte sköter sitt jobb istället för att trampa på dom som redan har det svårt i samhället. Eller ännu bättre ta hälften av dessa resurser och jaga skattefuskare.

Sammantaget visar detta att det inte är så stor skillnad mellan Alliansen syn på människans ställning i samhället jämfört med nuvarande regering. Det verkar uppenbart att både alliansen och dagens regering har anammat Friedmans nyliberala syn på ekonomi vilket borde vara en varningsklocka för vanliga medborgare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *