ÄR DET INTE DAGS ATT GÅ VIDARE NU BIRGER SCHLAUG?

Av Leif Engström

Många är vi som i åratal kritiserat ett parti som inte längre är det miljöparti vi känt. Men diskussionen om huruvida MP är ett radikalt miljöparti eller inte är numera ganska överflödig. Partiet är ett mittenparti likt andra, om än med en något grönare profil. Partiet har synats och fått bekänna färg så varför fortsätta kritisera MPs politik som om partiet fortfarande vore en del av en grön rörelse?

PROCESSEN HAR PÅGÅTT LÄNGE
Utvecklingen mot ett (ny)liberalt mittenparti påbörjades långt före partiet bildade regering – en gradvis förändring som faktiskt pågått i över 10 år. Men frågan är då varför reaktionen och de interna protesterna blev så kraftiga först efter en tids regerande?
Det enkla svaret är att kompromisserna i regering blev för stora – men det är absolut inte hela sanningen. Det lite djupare svaret på frågan hänger ihop med MPs historia och partiets röstmaximering fram till 2014

Även om mer initierade har MPs förflyttning (bort från sin grundideologi) helt klart för sig så är bilden av MP allt annat än klar hos många väljare då förändringen skett i det tysta. Bristen på tydlighet om var partiet stått har troligen fram till 2014 gynnat en röstmaximering. Därmed har man hos många väljare bibehållit partiets gröna image samtidigt som man, i praktiken, bejakat en nyliberal politik, nästan motsatt den gröna ideologin. En politik som med tanke på MPs ursprung och image varit ett riskfyllt projekt.

BESVIKNA GRÖNA MEDLEMMAR ÄR INTE SOM BESVIKNA SOCIALDEMOKRATER

Partiets sätt att utnyttja MPs gamla image och varumärke samtidigt som man inte varit tydliga med att man ändrat politik upplevs av gröna som djupt ohederligt. Man har upplevt en besvikelse och sorg över att den politik som nu var mer angelägen och aktuell än någonsin fasades ur. Man får inte glömma att många äldre partimedlemmar och MP-politiker hamnade i politiken för att MP var ett parti som stod utanför etablissemanget och den politiska elit som man tyckte så illa om. Politisk karriär var sällan något som attraherade MP-folk, vilket skiljer besvikna miljöpartister från t ex socialdemokrater.
Nuvarande MP har fyllt luckorna efter alla gröna som lämnat med medlemmar som, till stor del, köpt partiets nya politik. Men även för många nyare medlemmar blev regerandet en väckarklocka. Men egentligen inte för att det kompromissades i sak.

I REGERING BLEV MP SYNADE

Under lång tid har kritikerna främst funnits bland djupgröna – men i samband med att MP gick in i regering hände något. Partiets otydlighet, politiska förflyttning och kapitaliseringen av MPs djupgröna varumärke slog nu tillbaka.
Missnöjets kraft fick bränsle av att MP och dess företrädare nu valde att visa sitt rätta ansikte. Ett ansikte som tidigare delvis doldes av den gröna image som präglat partiet sedan starten. Gröna medlemmar och väljare såg nu ett annat MP än det som man förväntat sig.
Man lade sig inte bara platt i stora avgörande miljö- och fredsfrågor, utan kallade dessutom dåliga beslut för framgångar. Det fanns helt enkelt ingen ideologisk ryggrad kvar. Åratal av otydlighet synades nu fullt ut.
Behandlingen av de få “djupgröna” profilerna gjorde sitt till. Många gamla medlemmar som fortfarande hade hoppet kvar förlorade det definitivt när dessa hamnade i kylan. MP har under processen med att gå från radikalt miljöparti till ett nyliberalt mittenparti utnyttjat sin gröna image maximalt. De kvarvarande gröna profilerna har fungerat som “gröna alibin” samtidigt som partiets ledning, så långt det varit möjligt, genomfört förändringen i det tysta. Strategin tycks ha varit att “fiska” bland mittenväljare och samtidigt ha kvar sina gröna väljare som saknar alternativ.
Men strategin har med facit i hand knappast varit framgångsrik. Visserligen har man bytt ut både medlemmar och väljare men i ett slags nollsummespel. Lika många väljare som för drygt 10 år sedan men nu med många väljare där steget till Centern, Liberalerna eller Socialdemokraterna inte är speciellt stort. Så var definitivt inte fallet i början av 2000-talet.

MPs FRAMTID

MPs nuvarande position håller på att cementeras i det nyliberala etablissemangets åsiktskorridor. Men är det ett partipolitiskt framgångsrecept?
Knappast. Miljöpartiet är skadeskjutet och har kanske drygt 4% av väljarna bakom sig. Men har numera en otydlig image och därmed rörliga väljare.
Centerpartiet har stärkt sin position och kan med lite grön fernissa ta “marknadsandelar” från MP. Visst ska alla inklusive den gröna rörelsen och inte minst kritiker som Birger Schlaug fortsätta att opponera mot partiets utveckling. Men det är dags att sluta jämföra med det parti som en gång fanns, släppa tron på en avgörande förändring av MP och blicka framåt. Vem eller vilka är beredda att leta reda på stafettpinnen som tappades en gång och visa vägen framåt? Hur ska en grön politisk rörelse växa sig stark utan att den tas över av karriärister och människor med individuella maktambitioner? Kanske Birger Schlaug eller någon annan har svar.

 

2 reaktioner på ”ÄR DET INTE DAGS ATT GÅ VIDARE NU BIRGER SCHLAUG?”

  1. Jo vi såg tendenserna tidigt. Inte bland partiets gräsrötter utan en via den agenda som B la Peter Eriksson sjösatte.
    Med facit i hand kan man inte säga annat än att han och andra nyliberaler i partiet lyckades. Göran Persson ville gärna ha en dos av MPs då så gröna image. Att den uppenbarligen var till salu hade han kanske inte väntar sig.
    Men, underligt nog, nog verkar det som om det, först nu, gått upp för många miljöpartister vad partiet hamnat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *