Politiska och kommersiella påverkanskampanjer – behöver vi det?

Påverkanskampanj Svenskt näringsliv

”Påverkansampanjer” – smaka på ordet. Det var påverkanskampanjer som fick Trump att vinna valet i USA påstås det. Vad man inte tänker på är att vi utsatts för motsvarande påverkanskampanjer med syfte att få oss att ändra beteenden i åratal. Fast då kallas det reklam. För dagens reklam är upplagd på precis samma sätt. Man analyserar fram optimala målgrupper och utnyttjar kunskapen om målgrupper ända ner på individnivå. Användardata samlas in via sociala medier och Google och säljs vidare. Söker du på Google lagras dina sökord och vilka hemsidor du besöker och vilka du ratar genom att snabbt lämna. Använder du Gmail avslöjar din konversation vad du är för individ och vilken typ av reklam (påverkanskampanj) som är optimal på dig.
Fast när det gäller reklam handlar det vanligtvis att få oss att konsumera mer än vi behöver. Inte så mycket att uppröras verkar man tycka då. Men varför blir det sådant herrans liv när det handlar om politik i USA?

Vad skandalen med Cambridge Analytics handlar om är att man gått ett steg längre och sålt stora mängder användarinformation till tredje part. Vad jag kan förstå har användarna samtyckt till detta genom att godkänna en viss app och dess användarvillkor. Nu har det blivit en stor affär för att man använt informationen både taktiskt och strategiskt för att rikta politiska påverkanskampanjer/ reklam i USA. Det primära är inte är att vinna flest elektorsröster  utan att man får dem i rätt stater. Då har man kunnat sätta in riktade “stötar” där de ger maximal utdelning. Om det var dessa kampanjer via sociala medier som avgjorde valet låter jag vara osagt.
När t ex organisationen Svenskt näringsliv lanserar betalda inlägg i Facebook gör de det under ”false flag”. Avsändaren heter ”Välfärdsfakta”,”Arbetsmarknadsnytt” eller något annat som låter objektivt och trovärdigt. Inläggen visas för utvalda målgrupper som definierats i Facebooks annonsverktyg. Där har man också en politisk agenda men det tycks vi inte reagera över. Eller är det moraliskt ok att t ex Miljöpartiet väljer ut sin ”enklaste” målgrupp – yngre kvinnor – och hårdsatsar på den? Låter harmlöst kanske men är ändå ett litet steg på vägen mot en mycket strategisk påverkanskampanj.

Personligen tycker jag att man borde betrakta fenomenet likartat både när det gäller kommersiell reklam och politisk reklam. Att vi påverkas till att bli röstboskap eller ekonomiska robotar vars uppgift är att konsumera sönder planeten borde betraktas med samma ögon. Det är fenomenet påverkanskampanjer i sociala medier som är det stora problemet oavsett vad objektet är. Vi måste sätta gränser för reklamen som håller på att forma våra liv och värderingar till något helt annat än vad som är bra för oss själva och vår planet.

Leif Engström

Pernilla Stålhammar, riksdagsledamot för MP och utrikespolitisk talesperson har passerat gränsen.

 

På sin offentliga FB-sida verkar Pernilla Stålhammar sakna insikt om vad gränserna går både när det gäller Metoo-kampanjen och hennes påstående om att främmande makt (läs Ryssland) försökt dreva mot hennes i provvalskampanjen. Allt i ett enda FB-inlägg.

Mycket viktiga uppgifter har nått dagens ljus via #metoo. Män och någon enstaka kvinna har ställts till svar för de påståenden som gjorts. Offentliga personer har fått tacka för sig när anklagelser kommer från flera olika håll. Vi har fått en debatt och förhoppningsvis ett samhälle som tar ett steg mot jämställdhet. Men när vittnesbörd som handlar om f.d. sambor börjar vi glida ut på svag is. Det är tyvärr inte ovanligt med förtryck, övergrepp, våldtäkter och sexuellt utnyttjande även i relationer. Problemet är att den typ av händelser framställs som offentliga vittnesbörd ger det bara den ena parten tolkningsrätt. Det är också ett problem när uppgifterna inte kommer från fler än henne själv. Ett tredje problem är att hennes f.d. Sambos identitet är lätt att spåra där hans bar då kan drabbas på ett väldigt trist sätt.

Fortsätt läsa “Pernilla Stålhammar, riksdagsledamot för MP och utrikespolitisk talesperson har passerat gränsen.”

När fredsvänner associeras med folkmördare diktatorer och landsförrädare

När Rasmus Ling (MP)ägnar en debattartikel i GP åt Aurora och fredsmanifestationen i Göteborg handlar den inte om att stå upp för freden. Tvärtom ifrågasätts både manifestationens syfte och fredsvännerna. I stället för att MP tar ställning mot krigsretorik och stödjer FN-resolutionen mot kärnvapen ser vi en hög MP-representant som fokuserar på de få som ansluter sig från ytterkantsvänstern och retoriskt försöker smitta ner även övriga deltagare. Hur vore det om Rasmus Lings eget parti i stället ställde upp för freden, gav stöd åt manifestationen och ytterligare marginaliserade de demonstranter han inte vill se.

Fortsätt läsa “När fredsvänner associeras med folkmördare diktatorer och landsförrädare”

När Birger Schlaug, symbolen för grön politik, har blivit en fiende då är MP inte längre grönt.

Av Leif Engström

Fast nu är det Thomas Eriksson Gruppledare MP Stockholms läns landsting som påstår att Sverige var mindre grönt på Birger Schlaugs tid (SVT Opinion). Det kan möjligen var så inom många områden – men påståendet är en retorisk fint där han blandar om korten rejält. Jag följer nästan dagligen Birger Schlaugs idoga opinionsbildande arbete. Det är en viktig grön röst som inspirerar många gröna.En sak är säker: Om Sverige  är “grönare” idag än när Birger Schlaug var aktiv är det varken Thomas Erikssons eller nuvarande MPs förtjänst, möjligen Birgers.

Fortsätt läsa “När Birger Schlaug, symbolen för grön politik, har blivit en fiende då är MP inte längre grönt.”