Var fan är journalisterna när man behöver dem?

”Var är alla journalister när man behöver dem?”
”Åh fy fan, bara ingen journalist får veta det här!”
Två uttalande som jag råkade höra under samma vecka. Det första uttalandet kom från en frustrerad politiker som ville ha uppmärksamhet för de positiva beslut som tagits i regionfullmäktige. Det andra uttalandet var från en annan politiker som upptäckt (och mörkat) att det fanns risk för jäv i ett beslut om detaljplanen som togs i kommunfullmäktige.
Båda trodde att den tredje statsmakten (den periodiska pressen) skulle komma rusande – att drevet skulle gå. Båda trodde att den tredje statsmakten fortfarande existerar utanför Stockholms tullar. Förmodligen för att fiktiv media framställer journalistkåren som ett hotfullt kollektiv som ifrågasätter makten, som alltid söker sanningen och att makthavarna är de som har mycket att dölja. I Sverige skjuter vi inte ihjäl journalister, vi gör dem arbetslösa.

Fortsätt läsa Var fan är journalisterna när man behöver dem?

Integrationspolitik IRL

När jag öppnar kontorsdörren för att gå och hämta mer kaffe står hon utanför. Hon studsar med fotbollen eftersom hon vet att man inte får ha bollar inomhus. Hennes kolsvarta ögon blixtrar av ilska, håret hänger oborstat över axlarna, hennes prinsessrosa tröja är söndertvättad, jeansen för små och sulan på vänsterskon har lossnat. Den här 12-åringen och jag har bråkat varje dag i snart ett år, men ingen av oss ger upp, viker sig eller flackar med blicken. Vi är olika som bär men har båda vinnarskallar.

Fortsätt läsa Integrationspolitik IRL

Miljöpartiet är inte längre ett fredsparti

Vi har tidigare skrivit, här på Grön Nystart, om Rasmus Lings utfall mot fredsdemonstrationen i Göteborg. Miljöpartiet skapades en gång ur freds- och miljörörelsen och har genom historien haft just fredsfrågor som en paradgren. Men någonting har hänt inom Miljöpartiet. Först röstade dom igenom värdlandsavtalet. Dom motsatte sig inte militärövningen Aurora som just nu pågår tillsammans med flera NATO-länder. Rasmus Ling går ut i Göteborgsposten och försöker demonisera fredsdemonstrationen mot Aurora. Men det finns fler inom MP som inte vill kännas vid partiets ursprung ur fredsrörelsen.

Det finns en facebookgrupp som heter Miljöpartister i Sverige där många miljöpartister samlas för att diskutera politik. Jag tänkte citera några rader ur en diskussion där:

Fortsätt läsa Miljöpartiet är inte längre ett fredsparti

Samtalet spelas in för din trygghets skull

Tänk dig att du sitter med din laptop och filar på din facebookprofil. Du kanske precis lagt upp en bild på dig själv när du tränar eller äter en rawfoodlunch med goda vänner. Du är nöjd med en ironisk kommentar… men plötsligt hoppar datorn ner från ditt knä, gör ett hoppsasteg, räcker dig fulfingret och springer iväg. Hen tar sig ut genom dörren och sätter fart mot motorvägen. Du inser att du inte kommer att hinna i fatt henom, men vill gärna göra ett försök eftersom du köpt nya löparskor.

Medan du springer bemödar dig för att komma ihåg vad du har sparat- bilder, dokument, hemliga brev, rapporter, journaler, anteckningar från inofficiella möten? Ditt minne sviktar eftersom du litat 100 % på att din dator vill dig väl – adressboken, kalendern, internetbanken, koderna. Men laptopen var ju så snygg…och det var ju ni två som skulle bli gamla ihop!
-Åh! Tänk om hen är borta för alltid!!?? tänker du och tar det långa steget före. Om du får tag på den lille illbattingen ska du minsann skaffa en backup och lära dig mer om det-här-med-teknik, kanske lägga upp mappar på Dropbox eller iCloud.
Fortsätt läsa Samtalet spelas in för din trygghets skull

När fredsvänner associeras med folkmördare diktatorer och landsförrädare

När Rasmus Ling (MP)ägnar en debattartikel i GP åt Aurora och fredsmanifestationen i Göteborg handlar den inte om att stå upp för freden. Tvärtom ifrågasätts både manifestationens syfte och fredsvännerna. I stället för att MP tar ställning mot krigsretorik och stödjer FN-resolutionen mot kärnvapen ser vi en hög MP-representant som fokuserar på de få som ansluter sig från ytterkantsvänstern och retoriskt försöker smitta ner även övriga deltagare. Hur vore det om Rasmus Lings eget parti i stället ställde upp för freden, gav stöd åt manifestationen och ytterligare marginaliserade de demonstranter han inte vill se.

Fortsätt läsa När fredsvänner associeras med folkmördare diktatorer och landsförrädare

Avskaffa RUT och ROT och ge pengarna till Ekobrottsmyndigheten

Skriven av: Kent Holmkvist

RUT och ROT-avdraget har nu funnits i Sverige en längre tid. Hela konceptet går ut på att skattebetalarna bekostar en stor del av renoveringar och hemtjänster. En klar majoritet av dom som nyttjar dessa tjänster är människor med god ekonomi. Anledning är enkel. Man måste betala hälften själv. Har man dåligt med pengar så är det kanske inte lätt att skrapa ihop ens hälften av vad tjänsten kostar.

Om man använder ROT så finns det dock lösningar på detta. Då kan man nämligen låna hälften av kostnaden för renoveringen och lämna den andra hälften av räkningen till skattebetalarna. Kontentan av detta är att värdet på den fastighet, som skattebetalarna varit med att subventionera, ökar i värde och att bankerna får tjäna ännu mer pengar på utlåning. Den belöning som går till dom mindre välbeställda är ett jobb. Ett jobb där dom måste betala skatt. En skatt som är med och bekostar dom välbeställdas hus som dom just varit med om att renovera.

Fortsätt läsa Avskaffa RUT och ROT och ge pengarna till Ekobrottsmyndigheten

Uppbrottet från ett post-ekologiskt parti

Många av oss som var med och grundade miljöpartiet var på det klara med att ett nytt parti med rötter i alternativrörelsen måste till varje pris undvika den auktoritets- och personfixering som fanns – och finns – i så gott som alla andra partier.

Därför upprättades en rad regler som skulle motverka fåvälde och toppstyrning. Viktigast av dessa regler var en begränsning av hur många gånger en person skulle få sitta på en och samma post samt förbudet mot mångsyssleri. Dessutom skulle personkulten förhindras genom att partiet inte skulle hålla sig med en partiledare. Ganska snart valde man att ha språkrör – en kvinna och en man och jämlik representation mellan könen blev normen. Allt detta och fler saker därtill skakade om bland dåtidens etablerade politiker, av vilka många hade suttit på sina bekväma stolar i åratal.

Fortsätt läsa Uppbrottet från ett post-ekologiskt parti

Nu lämnar jag Miljöpartiet

Skriven av: Kent Holmkvist

Idag har jag begärt utträde ur Miljöpartiet. En del kanske tycker det är trist. Andra kommer säkert att jubla. Efter kongressen 2016, när det gick upp för mig att ledande miljöpartister förde medlemmar bakom ljuset, har det varit en enda stor kamp. Nu efter kongressen 2017 är det bara att inse att Miljöpartiet har förändrats. Och hoppet, om att det åter skall bli vad det en gång var, är borta. I alla fall under överskådlig tid.

I och med att jag nu lämnar partiet så lyfts dock en börda från mina axlar. Det har varit enormt frustrerande att se Miljöpartiet helt sälja sin själ för maktens skull och därmed aktivt delta i att föra Sverige i en riktning som för mig är helt främmande. Att inte kunna, helt öppet, skriva om dom saker som jag har fått uppleva. Att hela tiden måsta “förpacka” det man skriver så folk förstår hur skadat vårt demokratiska system faktiskt är utan att skriva så pass kritiskt att man skadar det goda jobb som en del faktiskt gör.

Många har stört sig på dom kritiska texter som jag skrivit och andra har uppskattat dom. Att öppet kritisera sitt eget parti är ingen lätt sak men det är viktigt eftersom att annars ger man fritt spelrum för personer med andra ambitioner än att föra den politik väljarna satt dom att göra. Men att vara öppet kritisk mot sina egna partikamrater är bara meningsfullt under en förutsättning och den förutsättningen är att det finns hopp.

Ett hopp om att man kan vända partiet till vad det faktiskt är skapat för. Att det faktiskt driver samhället åt det håll som dess partiprogram lovar. Annars blir det bra ett slöseri med tid och dessutom en massa konflikter med människor som kanske inte alltid bryr sig om den ideologiska sidan av politiken utan mer om sin egen karriär. Nu finns det inget hopp längre.

Fortsätt läsa Nu lämnar jag Miljöpartiet

Arbetslinjen ställer svaga mot starka och dom svaga förlorar

Skriven av Kent Holmkvist

Hur gör man för att veta åt vilket håll dom politiska partierna vill dra samhället? Är inte det enklaste sättet att se på vad dom faktiskt gör? Alliansen satt i regeringsställning under många år då som genomförde det dom kallar ”arbetslinjen”. Det gick krasst sett ut på att straffa dom som inte hade ett lönearbete. D v s pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa. Dom svaga i samhället. Samtidigt gav dom skattelättnader till dom som hade arbete och pengar. Dom starka.

Det blir då, enligt mig, ganska tydligt att dom faktiskt vill ha ett samhälle där dom svaga skall vara i beroendeställning till dom starka. För mig är det varken rättvist eller bra för ett samhälle. Ett samhälle med stora ekonomiska skillnader har en tendens att bli ett samhälle med social oro, höga sjuktal, misär och elände.

Fortsätt läsa Arbetslinjen ställer svaga mot starka och dom svaga förlorar

Är partistyrelsen i Miljöpartiet för eller emot CETA?

Gästskribent: Jenny Nilsson, lokalt språkrör Mp Örnsköldsvik.

Miljöpartiet har under mandatperioden fått kompromissa bort många av sina gröna kärnfrågor. En av dom frågor som ännu inte avgjorts är frågan om CETA-avtalet. CETA-avtalet är ett frihandelsavtal med Kanada som innehåller komponenter som får varje nyliberal att hoppa upp och ner av lycka. Däribland komponenter som investeringsskyddsklausuler som byter namn med jämna mellanrum allt eftersom kritiken mot dom ökar. Innehållet ändras dock inte nämnvärt. Just nu heter den klausulen visst ICS.

Den gröna rörelsen i världen är starkt kritiska till avtal av denna typ. Detta p g a att statens makt minskar och dom globala storföretagens ökar. Det finns klara risker att demokratiska beslut hindras om vi skriver på avtal med denna typ av innehåll.

Fortsätt läsa Är partistyrelsen i Miljöpartiet för eller emot CETA?